Det blev en smärtsam förlust i onsdagkvällen skånederby i Ystad där hemmalaget IFK vann med 23-22 (14-12). IFK Ystad inledde med att göra 2-0, men HKM kom snabbt tillbaka med fem raka mål. Ystad lät sig dock inte nedslås av detta utan vände igen och fick till ledning med 8-7. Ledningen behöll man sedan halvleken ut till pausresultatet 14-12 i hemmafavör.
Noterat från första halvlek var att det flyt vi hade senast mot RIK, det saknade vi nu. Bl a hade Ystad tre skott som gick i mål via täck i vårt försvar, och som helt ställde Dan utan chans. Dessutom noterar jag att Anton gick av banan efter ca tretton minuter och behandlades vid sidan under resten av halvleken. Detta tvingade Stian att omdisponera trupperna såväl i anfall som i försvar. Inte bra naturligtvis om inte Anton skulle kunna fortsätta i andra.
Det blev som jag befarade i pausen, Anton kom inte tillbaks i spel, och det påverkade oss en hel del. Vi fick i Antons, och Adams, frånvaro inte de lätta målen från nio meter utan vi fick jobba hårt på halvdistans för att komma till lägen. Dessutom bränner vi på tok för mycket, och producerar lite för många tekniska fel, framförallt i de flertalet lägen vi trots allt skaffar oss, att ta över ledningen från Ystad.
Bakåt håller vi ihop det bra, framförallt med tanke på alla de omdisponeringar vi tvingades till, däremot så hade vi det rätt så slitsamt i offensiven. Ystad vann till slut med 23-22, vi hade förvisso en kvittering inne på slutsignal, men den dömdes tyvärr bort. Rätt eller fel var svårt att avgöra, men oavsett vilket kan vi inte göra något åt det nu, utan det är bara att svälja den nesliga förlusten.
Bra i HKM var Dan i holken med 40 i räddningsprocent, samt Robban som förärades priset som vår bäste spelare. Föga tröst kan jag tänka mig.
Nu slickar vi såren och tränar innan det på måndag är dags för hemmamatch igen i Baltiskan då vi tar emot Önnered.
Våra målskyttar: Robban 6, Jim 3, Magnus 3, Anton 3, Nisse 2, Binai 2, Kassem 1, Mattias 1 och Simon 1.
