Det går inte att kalla det för nåt annat än en total kollaps när HKM gick från pausledning 19-13 till förlust med 27-32, vid söndagens möte med Guif Eskilstuna.
Redan från första minut kändes det lite oroligt då vi inte fick någon träff i försvaret. Guifs båda skyttesoldater, Erik Persson och Eric Johansson som vi hissade varningsflagg för inför matchen, fick härja i stort sett helt fritt, utan att vårt försvarsverk uppbådade något direkt motstånd. Herrarna ifråga tilldelades i det närmaste helt fritt skottfält varför våra målvakter lämnades i ytterst svåra situationer.
Trots detta lyckades vi manövrera oss fram till en pausledning på 19-13, utan att jag riktigt förstod hur det gått till. Men klart delaktiga i detta var dels Viktor Östlund, både framåt och bakåt, och Filip Berentsen som lyckades pricka rätt med några finfina projektiler. Vi kunde därför andas en viss optimism inför andra akten.
Men andra halvlek blev en av de större kollapser vi råkat ut för på mången god dag. Gästerna började med att göra halvlekens två första mål vilket så klart gjorde att dom kunde känna vittringen av hemmalaget. Sörmlänningarna närmade sig mer och mer, och våra grabbar verkade bli mer och mer oroliga. Tyvärr hjälpte det inte vår sak att vi var synnerligen oskärpta i vårt utnyttjande av frilägen. Jag tappade helt räkningen på hur många helt fria lägen vi brände i andra halvlek, och hade vi bara gjort mål på hälften av dessa hade det säkerligen sett helt annorlunda ut på resultattavlan. Men nu gjorde det inte det utan Guif, gick från underläge 24-26 till ledning 32-26, alltså 8-0 på de sista de sista elva minuterna, och tog därmed en helt välförtjänt seger.
Vårt sista och tjugosjunde mål prickade Fredrik in i matchens sista sekund.
Jag noterar att vi förlorade målvaktsmatchen med 19-4 i räddningar i Guiffavör. Naturligtvis inte bara målvakternas fel, för när skyttar som de nämnda Erik och Eric tillåts fritt välja hörn och skjuta obehindrat, ja då är det inste lätt att försvara holken mot obehörigt intrång.
Detta var ju inte direkt vad doktorn ordinerade inför seriefinalen på onsdag mot Ystads IF. Vi får verkligen hoppas att patienten hinner tillfriskna till dess, för annars kommer det att bli mycket besvärligt för oss därnere. Ja besvärligt är det ju alltid i Ystad, men det blir besvärligare än vanligt.
Till vår bäste spelare utsågs Magnus Persson, i skarp konkurrens med Viktor Östlund som båda avgick med godkända betyg.
Gästernas bäste spelare blev målvakten Daniel Freyr Andresson som gör en alltigenom jättefin match.
Våra målskyttar: Magnus 5, Tim 4, Viktor 4, Daniel 3, Fredrik 3, Johannes 3, Filip 3 och Kassem 2.
Stian försökte få till stånd förändringar via sina time-outer, men denna dag verkade det inte vara något som fungerade.
Tommy Thysell
