Det var en match som ur vår synvinkel är väldigt svåranalyserad. Efter 2-2 ryckte Hammarby och tog ledningen med 7-2 efter sju minuter. Stian tog då vår första timeout, men det hjälpte föga. Hemmalaget fortsatte att dryga ut sin ledning och hade i paus ledningen med nästan ofattbara 21-13.

 

Andra halvlek blev inte det minsta roligare sett från vår horisont, utan stockholmarna höll ett bastant grepp om händelserna. Vi krympte förvisso vid ett tillfälle underläget från 16-26 till 19-26 med bollinnehav, och möjligen var något där och då på väg att hända. Men istället kom ett tekniskt fel och en tvåminutersutvisning i samma läge, så istället för att närma oss i protokollet så tappade vi igen. Hammarby höll sedan lätt undan till 36-26.

 

Så här direkt efter matchen är det naturligtvis svårt att säga var felet låg. Men rent speltekniskt så är det i första hand, tycker jag, försvaret som brister. Jag såg för övrigt matchen tillsammans med en tidigare försvarsgeneral i HKM, och han var minst sagt missnöjd med försvaret. Mitt intryck är att spelarna var trötta, och då främst mentalt. Det kändes som en riktigt dålig dag på (hjärn)kontoret, och killarna gick gång efter annan bort sig, och positionerade sig fel, i försvarsspelet.

 

De brister som man kunde se i det offensiva spelet berodde många gånger på oförklarliga tekniska fel, och oskärpa i avslutningarna i rena frilägen. Möjligen går även dessa, så såg det i alla fall ut, att hänföra till trötta skallar.

 

Vi kommer från en bra genomförd bortamatch nere i Toulouse i tisdags, till en direkt dålig dito i Stockholm idag, och så dåliga kan vi inte ha blivit bara på tre dagar. Nä min högst oprofessionella analys är ”trötta hjärnkontor”.

 

Tommy Thysell